Höstrusk. Kallt. Karl förbannar den försenade spårvagnen i Göteborg. Tre grabbar dyker upp plötsligt och rånar honom.
Nu har han ingen mobiltelefon, inga pengar, inget bankkort och inget spårvagnskort. Han går hemåt i regnrusket och svär åt den ojämlika politiken, de satans krigen, den satans massmigrationen det lett till och den segregation som skapat eländet.
Karl har länge varit med i Kommunistiska partiet. Han gillar kommunismens grundtanke om jämlikhet. Han gillar de flesta i sitt parti, men det är några saker som gör att han känt sig nödgad att rösta på Vänsterpartiet förut, bl.a. 4%-spärren.
Idag har det blivit nästintill omöjligt för honom att rösta på Vänsterpartiet av flera olika skäl och även om Karl tycker att Kommunistiska partiet är väldigt bra så väljer de inte att valsamverka för att komma över 4%, men så får Karl nys om Valsamverkanspartiet.
Karl vet att en röst på Kommunistiska partiet med stor sannolikhet kommer få lika stor tyngd som en blankröst på mandatfördelningen i riksdagen, nämligen noll, men i Valsamverkanspartiet finns det hopp, inser Karl, eftersom han är mycket klipsk.
Karl gör det moralfilosofiskt riktiga. Han startar ett nytt kommunistiskt parti och får med sig ett tiotal vänner som också är klipska, känner likadant och har insett det förträffliga med valsamverkan. De skapar en snygg WordPress-blogg tillsammans. Några i partiet hånar dem.
Karl och två av hans vänner väljs att bli kandidater för ”Ny Kommunistisk Fraktion” och de ansluter partiet till Valsamverkanspartiet.
Valsamverkanspartiet får hela 10,2% i valet 2018 och hela 34 mandat och ”Ny Kommunistisk Fraktion” får precis tre mandat och får in alla sina tre kandidater.
Kommunistiska partiet får noll mandat även om de hade fler röster, fler medlemmar och fler kandidater i valet än vad Ny Kommunistisk Fraktion hade.
Hur kunde det bli så här?
Jo. Det beror delvis på 4%-spärren, men även på att medlemsantalet inte styr hur väljarna röstar. Det är innehållet i den politik man vill driva, samt förmågan att komma över 4% som styr. Människor taktikröstar dessutom ofta på det minst dåliga de kan hitta och när Valsamverkanspartiet fick plötslig tillströmning av alla möjliga olika partier så kom ketchupeffekten.
Lönen och partistödet från riksdagen gör att ”Ny Kommunistisk Fraktion” får en formidabel grund att stå på. Deras parti blir plötsligt välkänt i vänsterkretsar. De får även sin rättmätiga andel av partistödet baserat på andelen kryss de fick av folket i valet. Det visade sig att massvis med kommunister tänkte ungefär precis som Karl och de ville uppmuntra hans nya initiativ.
P.g.a. valresultatet får Karls nya parti en enorm medlemstillströmning från Kommunistiska partiet, vilket gör att även Kommunistiska partiet och SKP inser det förträffliga med att valsamverka och ansluter sig.
I valet 2022 får de tre kommunistiska partierna, som nu blivit tio fraktioner som samverkar, fler mandat tillsammans än Vänsterpartiet, som nu tyvärr börjar komma ruskigt nära 4% och därför också ansöker om att gå med i Valsamverkanspartiet.
De stora partierna som skapat 4%-spärren för att stoppa folkviljan ger nu upp och sänker den i ren panik till 1% och tar även bort den jämkade uddatalsmetoden som gynnat dem på ett odemokratiskt sätt, men det är för sent.
Folket har redan upptäckt vägen till en bättre demokrati. Valsamverkan. De politiker som förhindrat och indirekt rånat Karl är inte längre intressanta för folket. Folket har massvis med nya förträffliga partier att välja på som respekterar och representerar dem bättre.
Principen går naturligtvis att applicera på vilket parti som helst. Skriv gärna om historien med nya namn och posta den nedan!
En reaktion till “Ett exempel på hur en kommunist kan gynnas av Valsamverkanspartiet”