I en bloggpost på svenska som heter ”In bed with Kingwa” av John B God så läser jag inte enbart om den farligt attraktiva ohämmade och trevliga kvinnan Kingwa Kamencu, som framstår som en kvinnlig variant av Casanova, men även om något betydligt viktigare rent politiskt, i min mening, nämligen en regnbågskoalition som satte punkt för korruption i Kenya:
”Genom att manipulera massorna och hetsa folkgrupper mot varandra lyckades Moi behålla makten både vid valet 1992 och det 1997 – även om det fanns många anklagelser om valfusk. Våldsamheter utbröt vid båda dessa val; vid valet 92 beräknas omkring femtusen människor ha dödats och 75 000 hade tvingats flytta.” källa: ”http://johnbgod.se/in-bed-with-kingwa/
Om vi jämför detta med Sverige så har vi alltså en elit som prompt vill få in så kulturellt avlägsna människor som möjligt i landet, vill segregera dem, samt vill skapa särskilt utsatta områden. Förutsättningarna för våldsamheter har skapats i blågula uniformer mot svartvisa Adidas-uniformer, men har tack-o-lov ännu inte utbrutit.
Som motpol har det skapats flera partier som vill avsluta massinvandringen och reversera den, ex. högerpartierna SD, MED, AfS och det riktigt rödgröna Vetenskapliga partiet, men högerpartierna och regeringen vill INTE avsluta segregeringen eller ojämlikheten, vilket gör att folkgrupper fortsatt kommer kunna hetsas mot varandra och att naturliga känslor av rasism kommer förstärkas, vilket skulle kunna förvärra tragedin ytterligare.
”Vid valet 1997 anklagades Moi för fusk av såväl Mwai Kibaki som Raila Odinga. Om det var oegentligheter vet man inte, men genom att Moi skickligt hade utnyttjat de etniska motsättningarna mellan folkgrupperna i landet kunde han behålla makten. Bland annat byggde Moi’s strategi på de mindre folkgruppernas rädsla för att bli överkörda av de större. Moi vann båda dessa val genom att det var en så splittrad opposition – Moi fick cirka trettio procent av rösterna medan oppositionspartierna fick sjuttio procent – men fördelat på många små partier. Moi kunde således behålla makten genom att oppositionen var för splittrad. Mot slutet av hans politiska karriär började anklagelserna välla in mot Moi; han hade varit inblandad i så många korruptionsskandaler, bland annat den gigantiska Goldenberg-skandalen, som kom att kosta Kenya över tio procent av dess årliga BNP.” källa: http://johnbgod.se/in-bed-with-kingwa/
Jämför man detta med Sverige så ser man likheter. P.g.a. riktigt röda och riktigt gröna partiers splittring så kan finanskapitalet styra samhället mot allt mer ojämlikhet och ekologisk ohållbarhet, vilket sker även under den s.k. JÖK:en. EU-korruptionen kan fortsätta tills vi alla blir motiverade att ändra på det här. Frågan är hur vi skall kunna känna motivation till förändring i våra tankemönster?
”Moi var genom konstitutionen förhindrad att ställa upp i valet 2002 eftersom han redan suttit två perioder. Vissa av Moi’s supporters ville genomföra en konstitutionsförändring för att få honom omvald igen, men Moi valde att avgå. Men sedan 1998 hade Moi försökt att lansera Jomo Kenyattas son, Uhuru Kenyatta, som sin efterträdare. Det misslyckades emellertid och Mwai Kibaki, ledare för National Rainbow Coalition (NARC), valdes istället till landets tredje president vid valet 2002. Det var för övrigt det första val i Kenya som lär skall ha gått rätt till, där det inte kunde upptäckas något fusk. Moi lämnade över makten till Kibaki vid en illa organiserad tillställning som samlat den största folksamling i Nairobis historia; Moi blev utbuad och förnedrad vid ceremonien.” källa: http://johnbgod.se/in-bed-with-kingwa/
Om inte sexuell villighet som Kingwa Kamencu’s, kan motivera oss män och kvinnor att enas och motivera oss att göra mer rätt än fel, så borde väl ändå regnbågskoalitionen och det kenyanska valresultatet kunna motivera oss tänker jag. Och det var därför jag skrev denna bloggpost till dig idag, men kanske är jag en drömmare?
”En dag kommer vi finna den, regnbågs-förbindelsen
De förälskade, drömmarna och jag””Someday we’ll find it, the rainbow connection
The lovers, the dreamers and me”
Source: https://genius.com/The-muppets-the-rainbow-connection-lyrics
/ Martin Gustavsson, Vetenskapliga partiet
(som givetvis går till val genom Valsamverkanspartiet 2022)
TACKSAMHET FÖR ATT DU DELAR POSTEN MED DINA VÄNNER, ELLER FÖR ANDRA SLAGS DONATIONER.
valsamverkanspartiet.wordpress.com 
Så kul att du länkar till mina berättelser från Kenya. Men när du kommenterar att det finns vissa likheter med Sverige så är du ute och cyklar, anser jag. Moi förbjöd universiteten att undervisa i marxism och man har aldrig haft en vänster-högerskala i kenyansk politik, utan det har från början handlat om tribalism – alltså det koloniala arv efter engelsmännens härjningar där de körde med politiken härska genom söndring. De motsättningar som finns i Sverige är en fis i rymden jämfört med de som skapats här i Kenya, och jag är övertygad om att det aldrig kommer att bli i närheten av så stora motsättningar i Sverige.
Jag menar att Sverige är på väg i den riktningen eftersom hela spektrumet av politiska partier förstärker splittringen i samhället, ex. genom importen av klankulturer och samtidig EU-högerpolitik, d.v.s. ”race to the bottom” som ökar klyftorna.
Kenya kan förmodligen vara på väg ut ur klankulturerna och ojämlikheten om folk börjar rösta vänster och börja samverka, vilket de verkar villiga att göra, åtminstone till 30% om jag förstod din artikel rätt om valsamverkan.
Samma vilja till nya vänsterpartier som valsamverkar ser jag inte i Sverige … än. Jag misstänker att jag ligger sju schackdrag före … som vanligt …
Sedan tror jag personligen att sex-taktiken och den erkända viljan att korrumpera kommer leda fel, även om den skapar uppmärksamhet. Hon är för mig Q:et i queer och passar därför inte som ledare i vänstern eller som president.
Hon skulle t.o.m. kunna arbeta för sittande makt för att ge vänstern dåligt rykte, tror jag. Vilken kvinna gillar ex. att hon försöker locka deras män till ”gratis” sex eller t.o.m. vill betala dem med sex, d.v.s. prostitution? Någon sådan kvinna känner jag inte personligen och jag känner en hel del.
Hennes taktik kan säkert kan vara lockande för en viss andel människor, särskilt för män som tänker på sex väldigt mycket, men inte för resten.
Samma sak gäller HBTQ. Det lockar en liten grupp att skylta storvulet med sådana läggningar i parader, men det vänstern glömmer bort är att många ofta finner sådant mer frånstötande än etnocentrismen och sekterismen, som ofta kommer naturligt när människor har det svårt och söker trygghet, vilket finns inom klanerna. Svenskt sekt och klantänkande försvann genom vänsterpolitik och en stat som gav trygghet.
Vänstern bör givetvis vara för alla människors friheter i balans med varann, inkl. rätten att vara HBTQ-person, så länge de inte äcklar majoriteten eller försöker rekrytera barn, men försöka tona ner dessa frågor och istället fokusera på sakfrågor som är viktiga för majoriteten OCH även är viktiga för dessa minoriteter, d.v.s. ökad jämlikhet, balans, hederlighet och anständighet (i det offentliga rummet).
Människor ser gärna Göran Persson dansa med en kossa från ett barnprogram någon gång, enl. samma princip I ETT BARNPROGRAM, men samtidigt handlar inte riksdagspolitik om att dansa med kossor, men om människors plånböcker, om deras deras välfärd. Då är folk inte lika benägna att skoja bort det hela i ett ”sexpartaj” eller Pride-parader.
Personligen vill jag inte bli antastad eller att barn antastas av HBTQ-personer, eller att någon Casanova förför min fru om jag hade haft en fru, men ser gärna att dessa Q-individer kan få ha sina ställen att träffas och inte skall få hetsas emot, lika lite som någon annan skall hetsas emot.
Samtidigt skall de ha respekt för att majoriteten vill slippa det här framför konservativa, barn och gamla!
Vi har inga hetero-parader och inga hetero-människor har juckat i tanga på gator och torg för att fira sin hetero-sexualitet heller, vad jag vet. Så varför ska HBTQ firas offentligt på detta vis? Detta är frånstötande för majoriteten, tror jag.
Människor är ofta konservativa vad gäller detta. Jag är väldigt röd, men jag är konservativ vad gäller detta, så pass konservativ att det rycker i SD-högerhanden varje gång jag äcklas av den offentliga HBTQ-sex-paraden framför barn och gamla på stadens gator och torg.
Detta måste vänstern förstå om de vill ta makten! Varför de inte vill förstå detta är för mig ytterst märkligt. Bisarrt. Konstigt.
När jag betraktar spektaklet så misstänker jag att många vänsterorganisationer är infiltrerade och ledda av högeragenter, vars uppdrag är att göra vänstern frånstötande och maktlös.