Kritik – Svenska Partiförbundet och Stefan Lakso är oförmögna att svara på enkla frågor

Stefan Lakso har tackat nej till valsamverkan genom Valsamverkanspartiet trots vårt mycket toleranta och vänliga försök. Lakso tycks sakna samarbetsförmåga. Därför måste vi nu tyvärr varna alla som vill valsamverka eller vill ha mer direktdemokrati i Sverige.

Annonser

Stefan Lakso har tackat nej till valsamverkan genom Valsamverkanspartiet trots vårt mycket toleranta och vänliga försök. Lakso tycks sakna samarbetsförmåga. Därför måste vi nu tyvärr varna alla som vill valsamverka eller vill ha mer direktdemokrati i Sverige.

Lakso påstår sig leda ett svenskt ”partiförbund” som verkar vilja efterlikna en slags hybrid av Direktdemokraterna och Valsamverkanspartiet, men där han och fåtalet andra ska ha mer rösträtt än andra i partiet i de fall människor inte röstar.

Lakso påstår sig ha hela 31 organisationer anslutna och totalt 27000 medlemmar, men på den enkla frågan om vilka dessa organisationer är, samt vilka som är deras talespersoner, börjar han skicka långa svar, men helt utan att svara på frågorna. Inte ens när detta påtalas kommer något relevant svar på frågorna. Det gör naturligtvis att trovärdigheten sjunker för Lakso.

Vid frågor om hans politiska kompetens och tidigare erfarenheter i politiken svarar Lakso heller inte på några frågor, mer än att han är medlem i Direktdemokraterna, där han förmodligen försöker locka ut medlemmar till sitt s.k. ”partiförbund”. Detta illojala beteende gör att jag söker på Internet om honom, något jag oftast inte behöver göra med fullt normala människor. Vid en snabb sökning på internet finner jag tre bolag som Lakso är kopplad till:

Bolagsengagemang för Stefan Lakso:

PROJEKTA AB, med noll anställda och noll omsättning. Där står han som ensam ledamot. Företaget har minst ett av följande: Anmärkning, Skuldsaldo, Utmätning.

PROJEKTA Ekonomisk förening – Ekonomisk förening med Status: Konkursbeslut. Där står Lakso som Ledamot och ”Verkställande direktör”.

Mobbingjouren MOD – ekonomisk förening. Där framgår inte hans inblandning. En annan person är ledamot.

Några namn Lakso nämnt i våra konversationer är polismannen ”Peter Springare”, ”Abrahim Kadraim” och ”Jesper Johansson”. De är alla varmt välkomna att kommentera i denna bloggpost och upplysa oss om dessa ”31 organisationer” och ”27000 medlemmar” som påstås medverka, eftersom Lakso undviker svara på dessa frågor.

Laksos kritik av Direktdemokraterna, som jag är medgrundare till, då under namnet Aktiv Demokrati, är delvis korrekt men innehåller också många felaktigheter. Laksos kritik mot Direktdemokraterna citerar jag här och kommenterar:

”DD har en mängd interna problem som omöjliggör sammarbete med varandra som ”En allt för kompliserad partiform”.”

Där kan jag inte hålla med. Samarbete genom Direktdemokraterna är möjlig. Många människor i Direktdemokraterna har visat upp stor samarbetsförmåga även om Direktdemokraterna hittills inte funnit motivationen att valsamverka. Det är heller inte partiformen i sig det är fel på. De är en helt vanlig ideell förening som fungerar interndemokratiskt med hybris precis som de flesta andra partier.

”Man vill få till en flytande demokrati ingen förstår och som inte man ens i DD får att fungera”.

Det stämmer inte. De flesta kan förstå principen om flytande demokrati, d.v.s. att människor kan välja olika delegater i olika frågor, samt att folket kan rösta själva om delegaterna är oförmögna att rösta såsom folket vill. Jag är för den grundtanken, men jag är inte för Direktdemokraternas nuvarande genomförande, eftersom de helt struntar i den nödvändiga demokratiska deliberativa processen innan röstning och struntar i den demokratiska grundbulten öppenhet.

”Tydligen ska alla val om hur Sverige ska skötas via val av medlemmarna imyernt [internt] i DD, att 97% av Svenskarna inte är medlemmar i något parti verkar man inte bry sig i” och på just frågan om de övriga i Sverige inte ska få rösta i samhällsfrågor, så menar man att vill man rösta så får man väll bli medlem i DD då, så här får jag kraftiga negativa vibbar om att man vill ha en ”Enpartistat” vilket är lika med i min mening Diktatur.”

Självfallet vill Direktdemokraterna att alla svenskar ska vara med i Direktdemokraterna. Det är heller inte särskilt dyrt, om man nu tror på deras nuvarande modell, vilket vi i Vetenskapliga partiet alltså inte gör och just därför har startat Vetenskapliga partiet.

Vetenskapliga partiet har högre krav på den direktdemokratiska processen så att vi inte landar i inkompetent ogenomtänkt knapptryckande och kaos. Detta har inte Direktdemokraterna. De är totalt vidöppna för infiltration och attack, men samtidigt kan det vara svårt att förstå för dem naturligtvis, eftersom människor i allmänhet ofta saknar kompetens vad gäller manipulativa psykologiska operationer från medier och anställda infiltratörer och att intern hjärntvätt skapar hybris.

Ett parti som Direktdemokraterna, där alla medborgare kan vara medlemmar, och som kanske kommer tränga undan alla andra partier, samt kanske kommer ändra vår grundlag när de får kvalificerad majoritet i Riksdagen, må man kalla en vilja till ”enpartistat”, men partier och olika intressegrupper kan faktiskt verka inom direktdemokraterna, samt även besluta sig att avskaffa enpartistaten genom den i sådana fall, men varför skulle folket avskaffa sin egen makt när de väl har den?

Vetenskapliga partiet hade varit med i Direktdemokraterna om vi hade trott att Internet och Direktdemokraternas interna demokratisystems-app var säker nog för att styra landet, men det tror vi alltså inte, med goda evidens dessutom. Därför är vi istället med i Valsamverkanspartiet där även Direktdemokraterna givetvis är inbjudna precis som alla andra partier som följer Sveriges rikes lag efter bästa förmåga.

Begreppet diktatur, d.v.s. envälde, står i bjärt kontrast till direktdemokrati oavsett om det sker genom flerpartisystem och folkomröstningar eller genom ett direktdemokratiskt enpartisystem.

I Sverige har vi officiellt representativ demokrati, även om de politiker som folket väljer representerar folket ganska dåligt idag i flera frågor, ex. vad gäller neutralitet, alliansfrihet och EU-medlemskapet, men förmodligen också vad gäller massinvandringen från Mellanöstern och från Afrika.

Folket har helt enkelt inte delgivits rimlig statistisk information om massinvandringens konsekvenser, motståndet har skambelagts, människor ha fördömts för sina åsikter, många har drabbats av repressalier och konsekvenserna har medvetet dolts i mainstrem-medier, där ofta utlänningar betecknats som svenskar, vilket naturligtvis är djupt lögnaktigt och odemokratiskt.

”DD har intern åsiktsneutralitet vilket hämmar medlemmarnas möjlighet att diskutera öppet möjligheterna att utveckla DD partiformen”.

Det stämmer delvis. Direktdemokraterna vill inte ha några politiska diskussioner i partiet, vilket helt klart är en stor svaghet, anser jag, för nästan allt är politik. Jag sammanställde genom en enkät medlemmars åsikter i tabeller och diagram, eftersom folket givetvis frågade efter detta när jag propagerade på stadens gator för partiet.

Med dessa tabeller och diagram som underlag förstod människorna bättre hur vi enkelt kunde enas om en medianbudget och om olika skattesatser för olika inkomster, men även hur vi för närvarande stod i procentuella tal i olika frågor och hur våra representanter då skulle rösta proportionerligt i riksdagen i dessa frågor.

Dessa tabeller och diagram har Direktdemokraterna nu helt respektlöst raderat, tyvärr, och de har faktiskt ”utvecklat”/”tillbakabildat” sin plattform till ett internt hemlighetsmakeri, så pass att jag som grundare kände mig nödgad att gå ur, men dålig utveckling har ju skett med många andra interndemokratiska partier också, i vilka de som infiltrerat dem inte längre respekterar grundarnas värdegrunder, ex. i Miljöpartiet och i Socialdemokraterna. Då måste man gå ur och nybilda partierna.

”I DD vet man inte klart om man är ett Direktdemokratiskt politiskt parti eller ett verktyg mot Direktdemokrati”.

Dagens medlemmar i Direktdemokraterna vet nog hur partiet fungerar. Det är ett direktdemokratiskt politiskt parti. Direktdemokrati är en oerhört politiskt laddad fråga. En hård brytpunkt mellan maktfullkomliga korrumperade politiker och folket och alla dess medlemmar har givetvis politiska åsikter i olika frågor, även om de tystas ned internt, tyvärr, såsom jag tystades ned. Mycket odemokratiskt. Men partiet är ändå verklighet. Inget tvivel, till skillnad från Laksos parti.

Direktdemokraterna är visserligen potentiellt manipulerat av den som numera exekverar den interna koden, eller kan bli manipulerat i framtiden, men Direktdemokraterna har bevisligen en hel del medlemmar, vilket jag vet, eftersom jag tidigare varit ordförande, administratör och medlemsansvarig i Direktdemokraterna.

Direktdemokraterna har dessutom allt fler röster i varje val, även om de fortfarande ligger långt under 4%-spärren, vilket pekar på att vi behöver fler partier med samma grundidé, nämligen mer direktdemokrati i vårt samhälle, men vi behöver kanske inte fler digitala direktdemokratiska partier, men istället kanske lite fler partier som är för beslutande folkomröstningar i vanliga vallokaler som i Schweiz. Det verkar i alla fall vanligt folk vara med på helt och fullt när jag talar med dem.

Så jag anser att vi definitivt behöver fler partier för mer direktdemokrati som valsamverkar, men denna samverkan måste kunna ske öppet som i Valsamverkanspartiet där vi redovisar vilka organisationer som ansluter sig samt även vilka individer som kandiderar för de olika partierna genom Valsamverkanspartiet.

Även om jag inte kan lita på direktdemokrati i den dolda formen på Direktdemokraternas interna dolda system, som kontrolleras av en programmerare, så kan jag ej heller lita på den Facebookbaserade direktdemokrati som Lakso förespråkar som på samma vis kan manipuleras av utländsk makt.

Att det finns en klar vilja till fler folkomröstningar, nya partier, politik i linje med folkviljan, mer sanningsenlig journalism, öppen statistik och mer demokrati i Sverige är helt uppenbart. Det säger människor jag talar med och det är många bloggare eniga om, men det är min uppfattning att Laksos partiförbund i dagens tillstånd sannolikt inte kommer vara behjälpligt på den punkten.

Till alla människor och organisationer som ev. låtit sig duperas av Lakso, föreslår jag helt sonika att ni tar direkt kontakt med mig här i Valsamverkanspartiets kommentarsfält så att ni garanterat får era kandidater placerade på vår gemensamma valsedel och inte plötsligt finner att någon konkursmässig skojare sitter i Riksdagen och gör något ni inte vill i ert namn efter valet 2018.

MVH
Martin Gustavsson
Politisk organisatör
Valsamverkanspartiet

Länk till Stefan Laksos Partiförbund

Vad är en Regnbågsallians och varför finns det valallianser, valförbund eller valtekniska samverkansinitiativ?

Det finns två kända anledningar till Valsamverkan i Sverige eller som det kallas ”Valallians”, ”valförbund” eller ”valteknisk samverkan”.

Orsaken till detta fenomen heter inte enbart ”fyraprocentspärren”, men även det märkliga sätt på vilket man räknar fram mandat efter valet, något som kallas den jämkade uddatalsmetoden.

Här har vi två sådana valallianser som tillkommit:

1. Arbetarepartiet.

Syftet med Arbetarepartiet var att få fler mandat i riksdagen för både Socialdemokraterna och för Vänsterpartiet samtidigt. Det som leder till nyttan med valsamverkan, även för stora partier, är den odemokratiska jämkade uddatalsmetoden, vilken höjer antalet mandat för de som väljer att valsamverka och sänker mandatmängden för de partier som inte känner sig motiverade att valsamverka. En synergieffekt uppstår, som kan liknas vid 1+1=3

Vid detta tillfälle lyckades inte valsamverkande partier få full effekt genom initiativet inledningsvis. Rent teoretiskt och rent tekniskt vann givetvis partierna på den samarbetsförmåga de uppvisade, men lögner om samarbetets ”sanna” natur från högern gjorde att valsamverkan inte lyckades optimalt. Därför är utbildning om motståndarsidans potentiellt mindre sanna taktik INNAN valet givetvis avgörande för att lyckas i framtiden, men även ihärdighet och långsiktighet.

2. Centern.

Bakgrunden till denna valtekniska samverkan var att man 1971 införde fyraprocentspärren som tidigare inte funnits. Detta gjorde att Kristdemokraterna, som legat runt 2%, inte skulle komma in. Kristdemokraterna sällade sig då till de borgerliga partierna och fick genom Centern hjälp att komma in i riksdagen.

Kristdemokraterna vann helt klart på samverkan medan Centerpartiet ansåg att de inte vunnit på samverkan. Sanningshalten i påståendet kan diskuteras eftersom partierna långsiktigt förmodligen tjänat på att visa samarbetsförmåga och även gett de borgerliga ytterligare ett parti att rösta på som lockat röster från vänstern. Båda partierna ingår idag i det borgerliga samarbetet som kallas för ”Alliansen”.

Om en övervägande majoritet av folket förstår de korrekta anledningarna till valallians och väljarna informeras långt innan själva valet är möjligheterna givetvis mycket stora för framtida lyckade valtekniska samarbeten.

3. Den tredje typen av vallallians, den valsamverkan som Valsamverkanspartiet förspråkar, kallar jag för ”regnbågsallians”, och kan kanske liknas en aning vid det amerikanska New Alliance Party eller Operation PUSH (People United to Save Humanity) och National Rainbow Coalition och den kommer bestå av en bred valsamverkande grupp av mindre partier av alla möjliga olika färger och politiska åskådningar. Feministiska såväl som religiösa, borgerliga såväl som socialistiska, kommunistiska såväl som kapitalfrihetliga, protektionistiska såväl som gröna, internationaistiska och även mer nationalistiska.

När de stora partierna allt mer liknar varann och de partier som tagit sig över 4% inte axlar sitt ansvar på ett tillfredställande sätt, då behöver vi valsamverkan för att kunna förändra politiken.

Syftet med regnbågsallians är alltså att kunna gå runt de stora partiernas odemokratiska spärr så att vi alla tillsammans kan förnya demokratin, få den att nå ut till människorna och öka respekten för demokratin och att varje människa ska ha den reella möjligheten att välja mellan fler partier varje val, dvs. att det parti man röstat på också har en reell chans att komma in i riksdagen.

Bör vi fråga oss om vi vill att folkets röster ska få rättmätigt mandat i riksdagen?!
Bör vi fråga oss om vi vill att folket ska kunna påverka Sverige demokratiskt såsom det står i grundlagen?!
Bör vi fråga oss om vi känner oss motiverade att rösta på en regnbågsallians som ökar Sveriges demokrati?!

Är svaret ”Ja, Ja Ja”, så är ditt val enkelt nästa val! Det hänger på dig. Du är viktig. Uppmuntra i så fall Sverige till mer demokrati!

MVH
Martin Gustavsson
Partiledare
Valsamverkanspartiet